Det finns ingen erkänd metod för klassificering av pigment. Anledningen är att det finns många typer av pigment, den kemiska sammansättningen är väldigt annorlunda och användningen är olika. Vilken metod är därför inte idealisk för klassificering.
Den vanligaste klassificeringsmetoden är att dela upp pigmenten i oorganiska pigment och organiska pigment enligt deras kemiska sammansättning. När det gäller prestanda har oorganiska pigment god ljusfasthet, värmebeständighet och stark döljkraft, men kromatogrammet är inte särskilt komplett, färgningskraften är låg, färgens ljusstyrka är dålig och vissa metallsalter och oxider är mer giftiga. Organiska pigment har olika strukturer, kompletta kromatogram, ljusa och rena nyanser och stark färgkraft, men de har dålig ljusbeständighet, väderbeständighet och kemisk stabilitet och är dyrare.
Fluorescerande pigment är uppdelade i oorganiska fluorescerande pigment (såsom fluorescerande pigment som används i fluorescerande lampor och anti-förfalskning fluorescerande bläck) och organiska fluorescerande pigment (även känd som dagsljus fluorescerande pigment): endast ämnen med specifika kemiska strukturer kan ha fluorescerande egenskaper. Dessa fluorescerande färgämnen själva har emellertid ofta inneboende brister i ljusbeständighet och lösningsmedelsbeständighet. Ett sätt att övervinna dessa inneboende brister är att smälta in dem i ramen för polymermaterial genom kemiska eller fysiska metoder och sedan bearbeta dem vidare till pigment. Polymermaterialet som används för detta ändamål fungerar inte bara som ett lösningsmedel för det fluorescerande färgämnet utan ger också skydd för det fluorescerande färgämnet, vilket ger det fluorescerande färgämnet bättre ljusbeständighet och lösningsmedelsbeständighet.
